Nyår

Gott nytt år om nån ännu läser.

Idag blev inte som jag hade tänkt, men helt okej i alla fall. Vi hade planerat att fira nyår med min mans bror + familj. Tyvärr var en i familjen sjuk och ärligt talat så var jag lite för trött för att vaka in nyår på riktigt. Jag har sovit rätt dåligt här några nätter nu och därtill stigit upp tidigt för jobb. Så istället blev det tv soffan, med lite barnvänliga filmer. Men det är okej. Skillnaden på “FIS” och “FISK” som min yngsta son konstaterade är bara ett K. Och ett K är egentligen inte så mycket. Ibland siktar man på “FISK” men på grund av olika omständigheter blir det ibland “FIS” och det är kanske helt okej. Det blir vad det blir.

2020. Vad det blir får väl visa sig. Jag pratar i princip inte om nyårslöften eller löften, jag kanske mer gör planer.

Angående planer och så, för att vara tydlig med hur allvarligt jag försöker att ta det, det här är en karaktär från en serie jag såg på som barn. Han heter alltså Iznogoud och är en parodi på Alladin, Iznogoud är alltså storvisir som vill bli sultan istället för sultanen. Han smider många planer för hur han ska kunna bli sultan istället för sultanen men till slut misslyckas han alltid (givetvis eftersom han är ond). Trots att så gott som varje plan slutar med att han slängs i fängelse så ger han ändå aldrig upp och det där misslyckande ger nästan omedelbart vika för den nya planen; den som ska lyckas. Lite den nivån strävar jag till med planer just nu. Och därför är det också tur att mitt år har många “nyår”.

Mina planer för det nya året

• Jag har köpt en Dagenslösen som jag tänkt följa. Det är vad jag hinner
• 2020 blir året då jag motionerar mera. Gärna varje dag, men hur var det nu, anden är villig men köttet svagt?
• Efter julen är över börjar jag med 5:2 igen. Jag har hållit på med 5:2 tidigare, men då man jobbar kök i en skola är det lite svårt… nu kan jag ta med egen mat till jobbet, så jag tror det blir lättare nu
• Jag vill läsa mer med barnen
• Jag vill sova tillräckligt/mera. Just nu sover jag dåligt och lite, jag vill bli bättre på att sova
• Jag vill lyckas med trädgården i år. Här hamnar jag kanske att omdefiniera ordet “lyckas” men sämre än i år kan det ju inte gå. Men jag vill odla min egen mat i någon omsträckning, för att gå till landet och hämta hemodlad mat är otroligt häftigt.
• Jag vill baka mer bröd
• Jag vill vara mer ute
• eftersom jag behöver tid för allt det här andra slutar jag med socionomstudierna. Jag har dessutom funderat om med detta, socionom är tror jag inte vad jag ska bli. Jag ska göra nåt annat.

Det gångna året då?

• Jag började nytt jobb (där jag trivs)
• Jag hittade min pilatesgrupp (där jag också trivs)
• Annars hände nog inget särskilt omvälvande i livet…

 

Där var det för min del. Skål och gott nytt år. Nu ska jag börja med nyårs”löftena” genom att gå o lägga mig

Photo by Thomas on Pexels.com

Klarhet?

Jag fick en studieplats. Under en tid då jag var lite missnöjd med så gott som allt i min jobbsituation. Varje vår gick jag med en klump i magen, “är det här året då jag inte får fortsätta?” Jag var med om det ett år också, att jag blev bortvald till förmån för en lat, oförskämd och outbildad person. Trots att jag arbetade hårdare än hen, trots att jag var kompetent och hen inte var det, trots att hen maskade så mycket som möjligt och aldrig såg till andras bästa utan till sitt eget bästa. Idag är jag glad att det blev så, men just då, den dagen var det det värsta som hade kunnat hända.

Sen började jag ett nytt jobb, men där var det andra saker som skavde. Och jag såg en liten utväg och studerade vid sidan av jobbet. Mycket var det nyfikenhet som drev mig, men en stor drivkraft var nog ett stigande missnöje och en stark ångest över att inte få fortsätta på jobbet. Sen fick jag studieplatsen, och for ner till Åbo. Installerade tonvis med saker på min nygamla lapptopp. Sen kom jag hem och skulle börja på.

Men det gick trögt. Allt var segt och motsträvigt. Socionomstudier kändes hopplöst flummiga efter att studerat sjuksköterskekurser. Den springande punkten för socionomen verkade vara att hitta essensen av vad det innebär att vara socionom. Detta medan sjuksköterskor bedömer hur döende patienten är, om hen verkligen behöver träffa läkaren, hur man räknar ut rätt mängd dropp och hur behandlingen för cancerpatienter kan se ut.

Sen fick jag nya jobbet. Som på många sätt passar mig väldigt bra. Samtidigt som studierna började gå riktigt riktigt dåligt.

Så idag lyssnade på en amerikan-japan Kai Sawyer som blev intervjuad om permakultur. Det första som han sa som jag tyckte var väldigt fint, var att han vill bidra till skönheten i världen och att han vill hjälpa människor att se skönheten i naturen och erfara den. Sen avslutade han intervjun med att berätta om en bok han läst, skriven av en av Gandhis medhjälpare, Bino Babave. Här fritt översatt vad han berättade om boken:

Istället för att göra beslut som baserar sig på rädsla, eller att hålla fram sätt som motiverar folk genom rädsla, oavsett om slutprodukten är krig eller att göra goda saker socialt, så borde det som motiverar oss vara kärleken, inte rädsla.

Frågan jag måste ställa är följande: var mitt beslut att börja studera baserat på för mycket rädsla och fel sorts missnöje? Jag vet inte, men som jag ser det så börjar kanske flyttas bort från studierna mer och mer?

För jag vill kanske annat mera. Mina barn är små nu. Jag har skjutit upp massor som jag tänkt att “ja, nå hinner inte nu, jag gör det nästa sommar, nästa år och så vidare”. Men är det det som livet ska gå ut på då? Att skjuta på levandet till nästa år.

Vad jag vill? Jag vet inte riktigt. Kanske jag mest av allt vill känna att jag lever. Ska man studera på den nivån som jag studerade så är man tvungen att vara grymt organiserad. Men jag är inte tilltalad av att hela mitt liv för 5 år framåt är en enda lång checklista. Jag klarar aldrig att följa mina cheklistor, jag är aldrig tillräckligt disciplinerad och är jag så måste jag välja bort massor med annat. Innan jag fick barn tänkte jag att jag skulle bli en mamma som läser för mina barn. Men verkligheten är att heltidsjobb och heltidsstudier stjäl tid från barnen. Då hinner man inte läsa. Och tålamodet är inte heller i topp. Väldigt mycket faller på maken. Väldigt mycket blir bortprioriterat för att han inte hinner/orkar/vill göra som jag vill ha det. Valet mellan att skriva en essä och lämna in den “i tid” eller byta gardiner i köket exempelvis. Nåt måste falla bort, för maken byter gardiner i yttersta nödfall. Sådär om nån råkat elda upp dem.

Så jag måste välja, men vilken är kärlekens väg? Den som baserar sig på kärlek och inte på rädsla. Och kanske blev allt lite lite klarare idag…

Photo by Pixabay on Pexels.com

Det är advent

Ett tag sen jag skrev nåt igen. Troligen inte det mest välgenomtänkta jag skrivit. Klockan är för mycket, jag har haft en tuff “arbetsvecka” (skriver så för att imorgon är det fredag och självständighetsdag) och sen fick jag nyligen lite nyheter som vände upp och ner på mycket.

Imorgon är det julfest med jobbet. Ska bli kul. Är inte riktigt på festhumör idag, så jag ångrar nästan att jag anmälde mig. Men men, brukar bli bra då man väl är där. Är lite fundersam över hurdant gäng jag ska med den här gången. Gamla jobbet så var vi ganska få personal och vi for typ ut och åt. Alla var dessutom ganska lugna och skötsamma, vet inte, ibland kändes det som att feststämningen inte riktigt infann sig. Det var högtidligt och fint. Typ. Tidigare jobb har julfesterna varit lite i vildare slaget och vissa kollegor har nog kanske tagit lite för mycket. Vad jag lärt mig från tidigare julfester (sådär om nån behöver den här listan).

• Kläder och utstyrsel som är bekväm är att föredra. Det där med att lida pin för att vara fin är inte alltid värt det. Har gått hemifrån med för höga klackar, för små kläder (opraktiskt isynnerhet om man ska på buffé) och kontaktlinser som inte borde vara i ögonen mer än ett par timmar. Känslan av att ögonen kliar och svider och vetskapen att glasögonen är hemma på byrån är inte så kul. Så nä, lagom är bäst.
• Att föräta sig är inte riktigt värt det. Minns ett år då jag kom hem och kände mig så här:
• Alkohol i lagom mängd. Borde ju vara självklart egentligen. Men men. Minns jag hörde om en bekants jobbkompis som kom hem med fickorna fulla med bestick från en finare restaurang som de hade ätit på. Han hade ingen aning hur de hamnat där. Frun var förbannad som bara den. Han smög senare in alla bestick i restaurangens postlåda.
• En önskan. Please, please gott folk håll sams på julfesterna. Det är inte rätt tillfälle att bråka och ta upp gammalt groll. Var själv med om ett tillfälle där en person lyfte upp en annan i kragen och menade att saken skulle redas ut utanför. Väldigt obehagligt och jag är i denna dag ännu övertygad om att bråkstaken inte har alla hästar hemma.

 

Annat på gång: Vi håller på med Nabos tekalender. En adventskalender med te. Mums.  Varje dag är en ny smak och samtidigt berättar de hur man ska brygga det och varifrån det kommer. Dagens te var ett grönt te, ett riktigt bas-te som enligt texten skulle passa bra till mat. Vi provade inte med mat, men var nog helt ok men inte det godaste vi druckit ur kalendern. Hittills är favoriten roibosteét Masai och det gröna teet med mango. Det är lite kul hur engagerad min tioåring är i tekalendern.

Imorgon är det städa städa som gäller. Det jobbiga är bara att jag är så trött. Kan inte fatta det. Då jag stod i kassakön idag kändes det nästan som att benen höll på att vika sig. För som sagt jag har haft en tuff vecka. Och så kommer jag hem. Och borde orka med massor. Men gör inte riktigt det. Vilket resulterar i kaos och ohälsosamma mängder fryspizza, Men visst är det lite tokigt och fel att jag ibland tänker att jag ska städa skåp och tvätta fönster till julen. Så som mormor gjorde. Men mormor var ju bondmora. Absolut inte nån hemmafru, nog fanns det att göra på gården, men på något sätt tänker jag att mormor nog ändå hade mer tid att ställa till jul och kanske mer ork också.

Ja, nu borde jag gå o lägga mig.

 

Älskade höst

Nu är det höst. För mig är det typ som nyår. (ja, jag vet, jag har många nyår under ett år). Hösten är den här underbara tiden då man startar upp nya hobbyn, det är helt okej att slappa inne med en kopp varmt te och stickningen känns mest motiverande. Jag älskar hösten. Så här är mina “mål” för hösten:

• Jag ska börja träna igen, och har börjat med både pilates och zumba, därtill försöker jag fylla alla aktivitetsringar på min smartwatch varje dag.
• Jag ska försöka äta vettigt och förhoppningsvis får ner vikten med vettiga kosten och motionen. Hittills går det skit, så fort jag försöker gå ner i vikt, så kickar sötsuget och chipstsuget i. Vet inte riktigt varför, tror det har nåt med självkärlek att göra. Svårt att förklara
• Sen skulle jag vilja göra en utflykt till skogen per vecka. Gå en bit, äta lite matsäck och bara sitta på sen sten en stund. För att jag mår bra, mina barn njuter också av det och är nöjdast i skogen. Hunden gillar, ja alla gillar. Det är typ terapi.
• I höst ska vi åka till Helsingfors och gå på museum. Så nåt kul att se fram emot.
• Nästa helg är det kvinnoweekend!!! Min årliga/höstliga “mamma-semester” som tankar mig med nya tankar, ideer, mer Gud och energi. Min fristad!
• I helgen tog jag därtill ett beslut att radera alla sociala media från min telefon. Det var hårt, men jag har funderat av och till på det. Grejen är: jag går online, och jag vet inte vad jag har för potthuvun till vänner, men det slutar alltid med att jag blir in i norden förbannad (OBS att jag älskar dessa människor i IRL). En försöker högljutt övertyga alla om att klimatförändringarna är påhittade och inte alls kommer att hända, en delar fler inlägg om dagen om hur ateism helt klart är bäst och hur alla som tror på Gud är dumma i huvudet, någon tycker att de homosexuella borde ställa sig tillbaka i garderoben och aborter borde totalförbjudas och nån tycker att folk borde betala för sin vård själva för annars blir det för dyrt för staten. I vanliga fall räcker det med en djup inandning á “andas ut frustration, andas in frid” och så scrollar jag vidare men sen ibland så svarar jag, och debatten som följer är inte till nytta för någon. Ingen kommer att ändra sig av en diskussion i sociala medier. Jag blir arg och jag hör till dessa människor som hanterar ilska på sämsta tänkbara sätt. Jag vänder allt inåt, slutar sova och får huvudvärk. Sen är jag också så paranoid på sociala medier numer att jag nästan aldrig delar nåt. Så nu slutar jag. Jag har kvar sociala medier på datorn, men inte i telefonen. Så nu tänker jag njuta av mitt liv och sluta sitta på sociala medier. Dessutom lär sociala medier vara väldigt beroendeframkallande. Det märker jag nu, då jag varit utan i nästan två dygn, den där dopaminkicken man får är borta och det är deprimerande, men det är okej. Det kommer att bli bättre
• Sen ett litet mål, jag skulle vilja laga den där whiskydrinken jag tänkt laga i typ 10 år nu. Boken beskrev den som höstig och mysig som värmer o tar bort all tänkbara förkylning.

Så här var ett lite snabbt höstinlägg. Tack för mig

Photo by Pixabay on Pexels.com

Himmel eller Helvete?

I ett flygplan kikar någon ut genom ett av de många fönstren. Kanske någon på resa för sitt jobb. Denna någon ser då ett litet hus, med en trädgård och mitt på gräsmattan ligger någon på en filt. Denna någon är alltså jag. Han i flygplanet suckar och önskar att det var han som låg här. På filten på gräsmattan.

Här på gräsmattan ligger jag o harmas, för harmas är rätt ord. Idag skulle vi ha åkt på vår resa som vi sett fram emot så länge. Bara att jag fick pesten i lördags. Jag har varit frisk mer än ett år och nu slog förkylningen till. Jag har feber, snuva, ont i halsen och lite till. Därtill är jag helt slut och idag är tredje dagen jag ligger. Ute, idag, för omväxlingsskull.

Idag skulle vi ha åkt på vår resa. Men jag är inte i skick så vi sköt upp det.

Varför kunde jag inte bara få vara frisk 😡

Chokladprovning

Jag har bytt jobb. Det gick väldigt fort på nåt sätt, jag har inte riktigt hunnit med, jag är ännu på inskolning och ja, just nu är jag såå trött fast jag inte alltid fattar det själv.

Jag skriver mer om det en annan dag. För nu är jag trött.

Av gamla jobbet fick jag prestenkort till Ekosoppi en butik som säljer ekologiska grejor och hälsokost. Den butiken har också ett enormt utbud av veganchoklad. Rakt på sak så fuskar jag inte med nånting (nästan o extremt sällan) utom just choklad. Fazers blå var under en period mitt heroin men numer har jag ett sundare förhållande till det.

Så jag passade på o hamstra veganchoklad. För det blir så sällan att jag far dit och far jag så vill jag inte sätta pengar på choklad jag kanske inte ens gillar.

Choklad nr 1: Vivani White Nougat Crisp. Påminner lite om Wienna, den där konfekten mormor brukade ha till jul. Lite toffesmak, sa maken.

Helt god men inte nåt extremt gott är min objektiva åsikt.

Nyår, nystarter och utvärdering av sommaren

Jag älskar nyår. Älskar. Jag älskar nystarten, älskar hur det här året är året då allt kommer att lösa sig, allt kommer att bli bra och vi kommer att vara lyckliga, friska och bara göra roliga saker. Och blir det inte så, så kommer ju ett nytt år ganska snart. Eller en ny skolstart. Ett nytt sommarlov. En ny vår. En ny chans att starta om och göra rätt. Eller åtminstone göra bättre.

Inför sommaren skrev jag ner ett antal punkter som jag önskade att min sommar skulle innehålla. Kanske vissa mål också. Min väninna bad mig någon gång för länge sen att jag skulle utvärdera hur det gick. Så nu kommer den, den efterlängtade utvärderingen.

• Läsa mycket nytt och spännande (och nån Amelia nu och då)

Jag läste mycket, mer än jag skrev recensioner på. Underbara härliga böcker på stranden, i baden-baden stolen och lite annanstans också.

• Måla och rita varje dag med barnen

Nej. Det här målet var alldeles för ambitiöst. Vi hade tror jag typ fem gånger som vi ritade tillsammans, eftersom barnens tålamod innefattar att de ritar i två sekunder och sen ska allt plockas undan.

• Cykla till parken och träffa mina kompisar och deras barn

Jag träffade kompisar och deras barn, ja. I parken, på stranden och hemma-hos. Men eftersom det är långt nästan överallt (de bättre parkerna ligger ca 5 km från oss) och jag är en tidsoptimist som ofta hamnar att ta bilen för att hinna till överkommen tid.

• Sy en jeansväska

Det gjorde jag. Lusten att sy har sedan dess varit försvunnen.

• Sköta trädgården

Nja, jag började bra. Men den här sommaren har varit hemsk på så sätt att allt borde ha blivit vattnat och ogräset har vuxit som bara den… Men nästa sommar kanske?

• Åka på två läger och en festival

Då vi kom hem från läger nr 2 var vi såpass möra att festivalen lämna. Den lockade inte längre och vi var ganska panka, så vi stannade hemma istället.

• Simma

Den här sommaren var den varmaste i mannaminnet. Så jag har simmat mer den här sommaren än vad jag har simmat sen jag var barn. Till och med i havet har det varit skönt att simma. Till och med vår badkruka till hund, som anser att vatten är till för att drickas har simmat.

• Jag vill gå en powerwalk med hunden varje morgon, innan det blir för varmt. Händer det på morgonen blir det gjort. Annars inte. Dessutom vill hunden inte röra sig nåt extra då det är varmt (för mycket päls).

Nja, det där gick ganska bra. Ända tills jag blev förkyld (eller det var vad jag trodde). Snoret rann, ögonen kliade och jag hade total sjukdomskänsla i kroppen. Och jag gick med det där i minst tre veckor. Sen pratade jag med min vän som är sjuksköterska som frågade om jag möjligen kunde vara allergisk? Jag, allergisk? Aldrig?!? Men sen prövade jag med fina vita piller och blev symtomfri genast. Typ. Så nu vet jag det.

• Samma tema, jag vill lära mig springa 5km

Se svaret ovan.

• och ännu en till, jag vill bli smalare

Det blev jag faktiskt. Ja lite. Orsaken var att jag i denna sommarhetta tappade aptiten. I synnerhet på mejeriprodukter och kött. Samtidigt som jag såg en dokumentär om hälsofördelarna med vegansk kost. Så jag experimenterade några veckor. Prövade. Hur länge kunde jag hålla på? Vegan är jag inte egentligen, för jag äter honung och har ännu kvar saker i läder. Men nån sorts vegetarian. Men mejeriprodukter. ägg och kött är borta nu. Känner inget behov av det mera. För mig, som jag ser det (OBS för mig och min kropp) finns det mer fördelar än nackdelar med mina nya matrutiner.

• Jag vill gå på utegymnastik i gräset

Jag var en gång. Sen, se svar på powerwalken.

• Vara närvarande i nuet

Jo, faktiskt. I somras var jag det

• Lära mig sova som folk och inte ligga uppe och oroa mig för exakt allt

Lite bättre har jag blivit. Ännu en bit kvar, men bättre har det blivit.

• Få en bättre relation med Gud. Det känns som att vi gått om varandra i dörren lite, den här senaste tiden..

Tja, det är svårt att bedöma en relation ur endast den ena personens synvinkel. Det var ju inte som att jag och Gud var osams där innan heller. Kanske som de flesta relationer, utvecklats.

• Åka ut till villan vid havet

Jo, det har vi gjort.

• Blogga varje dag (eller hyfsat ofta, för det är ju roligt att läsa sen)

Blogga varje dag är för ambitiöst 😀 till och med på sommarlovet. Jag tar tid på mig då jag skriver. Det kan inte hjälpas.

• Jag vill lämna bort telefonen mera och vara mer närvarande.

Ack så svårt. Jag minns faktiskt inte hur det blev med det där… men nja, sådär jättebra gick det inte. Men helt telefonzombie är jag inte.

• Skörda bättre. Hela skogen är full av blåbär, lingon, hallon och en massa annat så här års. I år ska jag bättre ta tillvara allt detta.

Totalt fail. Jag plockade två påsar hallon (modell större men i alla fall) och typ fyra påsar blåbär. Men jag skyller på den tryckande hettan. Men jag skördade sallad, det gjorde jag. Och rädisor.

• Hälsa på gamla ensamma människor. Detta gjorde jag som tema en sommar och det var givande för oss båda. Jag hade mina barn med, så länge kunde jag inte stanna, men det var uppskattat, det märktes. Och jag trivs också väldigt bra med äldre. Win Win

Nej. Det här hann vi inte alls med. Tyvärr 😦

• Jag ska (måste) bli bättre på att hålla ordning. Mitt hus är samma kaos som mitt skrivbord.

Ja, det gick bättre ibland och sämre ibland. Då A jobbar, då klarar jag av det bättre men sen då vi båda är lediga blir det stökigare eftersom jag på nåt sätt checkar ut, medan jag, då han jobbar och jag är ledig, tycker att jag ska fixa allt.

Så det var den sommaren. Det var en bra sommar och jag hoppas att nästa sommar också har lite värme.

 

 

 

 

Ett pinsamt inlägg om hur det kan funka det här med Guds omsorg och beskydd

Så jag har börjat mina studier med närvarodagar i Åbo. Allt har gått bra, det har varit roligt men jag har varit trött på kvällarna. Ärligt talat har jag fallit ihop död på mitt rum på kvällarna. Charmen har varit att kunna göra det, eftersom att annars då jag haft en tung dag så har jag kommit hem och lagt i nästa växel för att få maten på bordet osv. Att falla ihop på sängen i mer vätskeformat än annat finns inte. Men nu har jag kunnat slänga mig på sängen med min bok: Lyx.

Men det var inte det jag skulle berätta om, utan om vad som hände idag. Så jag ska åka hem idag. Och imorse packade jag mina grejor, åt frukost och checkade it. I god tid, jag hade 15 min till godo. Sen började jag gå, startade gps och fortsatte. Och tyckte att jag gick fel på nåt vis. Jag gick som gps visade och ändå blev min ETA längre och längre bort. Jag försökte zooma ut och insåg att jag var riktigt riktigt fel.

Om jag sprang skulle jag kanske hinna, men vartåt? Då ser jag en kvinna med mörkt hår, ca 50 år som är på väg i sin bil. Så jag ber om vägbeskrivningar till tågstationen. “Har du bråttom?”, frågar hon och jag svarar, att ja jag har det. “Hoppa in, säger hon, jag kör dig”. Så kommer det sig att jag hinner till mitt tåg, för jag har precis satt mig så vi börjar rulla.

Ateister skulle säkert säga att det jag upplevde var en hygglig människa. Och det är sant. Men såhär tänker jag: statistiskt sett; hur många människor är beredda att köra en vilt främmande människa åt helt motsatt håll än de är på väg? Kanske 1 på 5. Så oddsen att jag träffar en sån människa av alla människor är kanske en 1:5. Sen måste personen ha förutsättningarna dvs en bil. Det har de flesta vuxna i Finland, men stadsbor har den ofta (om den existerar) i ett garage. Sen måste man träffas rätt tidpunkt. Hade hon eller jag varit 5 min senare eller tidigare hade vi inte träffats.

Ser ni nu hur sannolikheten blivit så mycket mindre? Dessutom tidsfönstret, jag har inte mycket tid att ta mig till tågstationen. Och där blir sannolikheten pytteliten. Och där, här ligger det som är Guds omsorg och beskydd. Att saker liksom löser sig mot alla odds och trots allt.

Att jag gick fel: Enbart min klantighet.

Att det ordnade sig: Gud och otroligt snäll och generös människa.

En snabbis

Så jag har börjat jobba och det kändes helt okej. Och jag har så mycket jag skulle vilja skriva men inte alls hinner. Men här: här är en ny favoritsång. Och ja, det är en disney 😀

 

Lösningsar

Nästa vecka åker vi på läger. Till Pieksämäki. Enligt väderleksrapporterna kan det bli +35 grader varmt. Vi har en hund. En mycket hårig hund.

Jag började redan undra om vi ska stanna hemma. Han byggde den här:

Hemlagad luftkonditionering till husvagnen, sådär om ni inte såg. Luften ut var +17 grader